So I forced my hands in my pockets and felt with my thumbs and gallantly handed her my last piece of gum.

bob dylan – 4th time around

Idag efter min tenta cyklade jag ner på stan och skaffade mig en liten låda.

När man lyfter på locket anar man att någonting bra kommer att hända.

Och när man till sist vikt undan pappret uppenbarar sig dessa små raringar.

Nu bor de på mina fötter. Och mina fötter är glada.

mixtape

Finaste Janna gjorde ett blandband, jag blev nostalgisk och gjorde ett jag också. Lite soundtrack till den här kvällen. Lyssna. Gör. Länka!

With my hat in my hand and my boots on my feet, watch out so you don’t step on me.

Bob Dylan – Bob Dylan’s Blues

I mitt huvud finns det spärrar. Nej, jag ska inte skylla ifrån mig. I mitt huvud sätter jag upp spärrar. Jag säger åt mig att jag inte alls klarar av det. Att jag inte kan och att jag aldrig kommer att kunna. Att detta göra att jag inte kan, det är väl ingen överraskning för någon. Men förra veckan sa min oftast mycket kloka mormor till mig att jag inte kan göra så, utan att jag måste berätta för mig själv att jag visst kan. Bygga upp en värld i huvudet där jag klarar allt om jag bara vill och försöker. Det tog mig en vecka att smälta. Men idag. Idag har jag börjat. Böcker, papper, pennor, tangentslag. Allting är utspritt i ett organiserat kaos. Överstrykningspennorna flyger fram över sidorna och fingrarna skriver ord om Benedictssons kamp för kvinnorna och om hur vi slogs under det moderna genombrottet. Min fingrar ska fortsätta fram genom modernism och arbetarlitteratur och svensk grammatik och fonetik. I mitt huvud ska det fastna och jag ska vara det bästa jag kan vara. För det är jag fan värd.