För snart ett år sedan ringde det på min dörr. In genom dörren klev någonting av det vackraste jag har sett. Våra händer greppade kaffekoppar och bullarna lämnade sina formar för att tuggas i våra munnar. Samma munnar som aldrig slutade prata. Klockan var 12.00 på en torsdag strax efter jul när han klev in genom dörren, den var 17.00 när han klev ut igen. Timmarna gick och jag tror att jag redan saknade honom, klockan 20.00 var han tillbaka. Våra fingrar flätades samman och mitt hjärta slog små snabba slag. Det blev natt innan han lämnade min lägenhet igen. Dagen efter sågs vi igen och mitt hjärta snurrade tusen varv i kroppen. Vi fnittrade åt Alfons och bråkade med katten. Sen blev det natt igen och han lämnade mig för Åre och hundra pojkar. Dagarna och nätterna fylldes av sms och jag tror inte jag hade kunnat räkna hur många. Sen blev det den fjärde januari kom han tillbaka och sen dess sitter vi nog ihop. Vi har haft nergångar, men mest har det varit uppåt. Långt uppåt. Nu har vi fått en stor lägenhet. Inte trängas på ett rum och kokvrå mer. Vi två tillsammans. Med diskmaskin. Vuxet. Bejbi, jag älskar dig.
Du jag och vårt monster.
oktober 31, 2008...11:36 e m
jag blir en annan än den jag annars är
Hoppa till kommentarer
6 kommentarer
november 1, 2008 kl 11:01 f m
Älskar dig och är så glad för er skull. Men det vet du ju… :)
november 1, 2008 kl 1:14 e m
Oh vad roligt! Lyxigt med diskmaskin. Vuxna och lyckliga! Farmormamman hälsar.
november 1, 2008 kl 3:17 e m
Fint! :)
november 3, 2008 kl 5:03 e m
Fina Sanna skriver så fina inlägg så jag blir alldeles rörd. Grattis till lägenheten! Krama på dig
november 28, 2008 kl 5:55 f m
Hoh. Du glömde mej på din älska-lista!
november 28, 2008 kl 9:25 f m
Förlåt Bamsen! Jag trodde det var något man inte ens behöver skriva, det är ju så självklart. Huru vida man älskar Linus är ju lite mer osäkert, det kan man behöva lägga fram bevis för.