Om att vara förvirrad

Jag har hört talas om gravidhjärna. Ska väl kunna liknas vid förvirring. Jag har inte upplevt det. Men idag hände det. Jag vaknade, duschade, åt frukost och tog mig till tentasalen. När jag lämnar fram mitt LiU-kort och mannen läser av det i sin läsare utbrister han: men du ska ju inte skriva förrän klockan 14! Så ja. Där stod jag på campus efter att ha fått bilskjuts. Sex timmar innan min tenta. Oförmögen att ta mig hem p g a mina ljumskar. Förvirring? Ja.

Men tentan gick jättebra!

Tankar från en gravid kvinna 002

Tårarna sprutar och undergången är inte långt borta. För att katten ätit upp en chiliplanta

Tankar från en gravid kvinna 001

Undrar om den där kartongen han bär på innehåller hamburgerbröd…

ett smatter

foto: sanna stridh (vallaskogen maj 2008)

Man vet att sommaren är på väg när regnet varvas med strålande solsken. Idag är det regnet som besöker oss. Fin sambo är duktig och tvättar och jag ska snart cykla till campus för en heldag. Snart är det väl helg igen?

Ett litet sprattel

Magen på mig bara växer och det lilla livet där i har börjat sparka ganska rejält på sin mamma. Häftiga känslor måste jag säga. Vecka 23 idag och jag längtar helt otroligt mycket efter krypet nu!

Idag säger vi dessutom grattis till Bella som nu har fött en liten dotter vid namn Tilde!

Med världens finaste familj.

Igår så tog jag och sambon bilen till Norrköping där vi plockade upp min moster och for iväg till Babyproffsen. Väl där inne klämde vi på diverse vagnar och funderade noga. När vi kom fram till vagnen ovan så kändes det självklart. Den skulle vi helt enkelt ha! Så igår la vi en beställning på Emmaljunga City Cerox 360 med en svart sittdel. Citykorgen blir en röd variant som vi får av fina mostern, så får Bebis ha samma liggdel som stora Bamsen.

På eftermiddagen igår satt vi på golvet hemma hos mamma och pappa och tittade på foton, i det fina kaoset av gamla album och bilder. Rätt som det var ringde pappa och vi begav oss ner på stan för en middag. Det blev en urgod burgare på Magnolias uteservering, regnet stod som spön i backen, men under tak, med värme och filtar var det riktigt fint.

Idag gör vi ingenting. Jag vaknade klockan sju och har egentligen inte gått upp än. Fick frukost på sängen av världens finaste karl och sen har vi löst korsord, slösurfat och pussats hela morgonen. Det boxas lite i magen och katten ligger som en hög mellan oss. Min familj är den finaste familjen.

Vem gav Malou von Sivers ett jobb?

Jag sitter i soffan och fixar med lite protokoll som ska justeras. När jag gör det så står Efter tio på och skränar i TV-rutan och varje gång blir jag lika chockerad. Hur kunde Malou von Sivers någonsin få jobb som TV-journalist/programledare? Hon är skränig, prackar på folk åsikter och ofta rent utsagt otrevlig. Hon ställer frågor som är så ledande att det gör ont i öronen och har en allmänt nedlåtande ton mot folk som inte tycker som hon.

Idag pratar de Knutby. Björn Ranelid och Gert Fylking säger att varför försköna det, tjäna pengar på det och göra det till TV-underhållning? Bra fråga som jag gärna skulle hört mer om. Men eftersom att det är Malous hjärtefråga denna vecka så lämnar hon bara det de säger och skuttar glatt vidare till nästa fråga, utan att låta gästerna utveckla sitt resonemang. De säger ju emot det hon tycker. De tittar förvånat på varandra och mumlar ”det var ett snabbt ämnesbyte..” Jag har precis samma tanke.

Självklart bör man ta upp problematiken att det ibland skapas små teokratier i små samhällen i vårt land, men låt då folk komma till tals och byt inte genast ämne om de inte säger precis vad som redan är utstakat i programmet.

You gotta be good, you gotta be strong. You gotta be two thousand places at once.

the polyphonic spree – section 14 (two thousand places

foto: jenny

Just nu så snurrar magsjukan i diverse bekantskapskretsar. Jag blir nästan aldrig magsjuk, men det räcker med att någon säger ordet ”magsjuka” till mig så börjar jag må jätteilla. När det gäller kräksjukor, då är jag sannerligen hypokondrisk. Igår pussade jag på lilla Wille nästan hela dagen. Nu kräks både han och hans pappa och jag börjar genast kallsvettas och fundera över hur illa jag egentligen mår. Vi håller tummarna för att jag inte är smittad, ok?

Men vi hade det mysigt igår. Picknick bland myror, sandiga barn och kubb i motljus. Alltså. Hur svårt är det att kasta pinnar egentligen? Uppenbarligen jättesvårt.