the polyphonic spree – section 14 (two thousand places
foto: jenny
Just nu så snurrar magsjukan i diverse bekantskapskretsar. Jag blir nästan aldrig magsjuk, men det räcker med att någon säger ordet ”magsjuka” till mig så börjar jag må jätteilla. När det gäller kräksjukor, då är jag sannerligen hypokondrisk. Igår pussade jag på lilla Wille nästan hela dagen. Nu kräks både han och hans pappa och jag börjar genast kallsvettas och fundera över hur illa jag egentligen mår. Vi håller tummarna för att jag inte är smittad, ok?
Men vi hade det mysigt igår. Picknick bland myror, sandiga barn och kubb i motljus. Alltså. Hur svårt är det att kasta pinnar egentligen? Uppenbarligen jättesvårt.
2 kommentarer
maj 3, 2009 kl 11:10 e m
I see what you mean! Inhandlade diverse produkter som behövs under en magsjuka åt en vän med åkomman igår, placerade dem utanför hennes dörr för att springa hem och tvätta händerna… Men jag hade ju inte ens träffat henne!! HAHA! Men visst mådde man lite illa :P Hypokondri javisst!
maj 4, 2009 kl 7:52 f m
Usch! magsjuka är helt klart den värsta sjukan att få (bland de sjukomar som inte är dödliga… nog för att den känns dödlig när man har den men… you know) så då är det okej att hypokondrera. Det är samma sak när någon nämner ”löss”… det kliar överallt!