Tårarna sprutar och undergången är inte långt borta. För att katten ätit upp en chiliplanta
Detta inlägg postades den maj 24, 2009 kl 7:44 f m under Gravidtankar. Du kan följa alla svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet.
Du kan lämna ett svar eller trackback från din egen webbplats.
5 kommentarer till “Tankar från en gravid kvinna 002”
Åh vad du är söt, igenkänningsfaktorn är stor. När jag var gravid så såg jag ett naturprogram om några slags konstiga djur som såg ut som små grishästar som gick i öknen och sökte efter vatten. En av dem blev så trött och uttorkad så han halkade långt efter de andra. Precis innan han nådde fram till vattnenhålet så dog han. Jag grät och skrek och såg mig själv i den lille tjocke krabaten.
Efter jag fått barn har jag blivit mer lättrörd och kan gråta lite varstans medan jag aldrig nånsin grät en tår framför någon innan. KRAM!
Förresten är jag så nyfiken på den lill* i magen nu! Ska bli så kul och få se vem den är.
Thina, haha, ja bölandet är ett faktum och jag har hört att det bara blir värre, när den lill* är ute, så jag vet inte hur det kommer gå. :D Nyfikenheten är brutal, jag står knappt ut i väntan.
maj 24, 2009 kl 10:44 f m |
Älskar dina funderingar! :)
maj 25, 2009 kl 6:25 e m |
Haha. Tack! :)
maj 26, 2009 kl 9:25 f m |
Åh Sanna! Såhär mycket har jag inte skrattat på hur länge som helst. Tack!
juni 23, 2009 kl 10:00 f m |
Åh vad du är söt, igenkänningsfaktorn är stor. När jag var gravid så såg jag ett naturprogram om några slags konstiga djur som såg ut som små grishästar som gick i öknen och sökte efter vatten. En av dem blev så trött och uttorkad så han halkade långt efter de andra. Precis innan han nådde fram till vattnenhålet så dog han. Jag grät och skrek och såg mig själv i den lille tjocke krabaten.
Efter jag fått barn har jag blivit mer lättrörd och kan gråta lite varstans medan jag aldrig nånsin grät en tår framför någon innan. KRAM!
Förresten är jag så nyfiken på den lill* i magen nu! Ska bli så kul och få se vem den är.
juni 27, 2009 kl 9:47 f m |
Thina, haha, ja bölandet är ett faktum och jag har hört att det bara blir värre, när den lill* är ute, så jag vet inte hur det kommer gå. :D Nyfikenheten är brutal, jag står knappt ut i väntan.