Idag var jag med om en rolig diskussion på universitet. Jag läser just nu historia och vi är nu inne på 1900-talet. Vi har precis haft vårt första val där kvinnor var välkomna, 1921 m a o och vi diskuterar konsekvenserna av detta – vilket kanske inte var så jävla stora ändå. Herregud vi fick ju inte ens en motbok per automatik och fick vi tillslut handla sprit fick vi bara handla hälften så mycket.
Efteråt diskuterar jag och en vän det där med “kvinnor”:
Jag: Självklart är jag feminist, det känns ju helt naturligt!
Vän: Va? Håller du på med sånt? Stackars Linus.
Ja. Det är synd om honom.
Det är hemskt att ha ett jämlikt förhållande. Han får ju både laga mat och umgås med barnen.
Han kan inte ha det lätt.
Och inte blir det lättare för Linusen när svärfar också är feminist, men jag tror han klarar det galant, skulle till och med tro att han också är det.