Sommarnattens leende av Ingmar Bergman

Det som är allra härligast med sommaren, det är att få jobba. Från den stunden som jag sätter mig på buss 540 men iPod-lurarna i öronen känner jag mig lugn. Mitt jobb gör mig lugn. Jag får städa, plocka, stryka gamla vackra dukar och höra historier om hur mormors mamma sydde och broderade örngott och dukar. Jag klipper gräs i godan ro och stampar runt i trädgården i mormors lite förstora tretornstövlar Där finns en stor boksamling och idag innan min buss hem gick kröp jag upp i en fåtölj och läste Karin Boyes Kris, medan åskan mullrade utanför.
Jag jobbar på Solbackens Bed & Breakfast som ägs och drivs av min mormor. När morfar gick bort för många år sedan blev huset för stort för bara en person och blev då istället ett utmärkt litet B&B. Det är min barndoms himmelrike och jag är glad att jag får spendera mina dagar där. Jobba, äta sill och lyssna på mormor som berättar om alla skådespelare i Bergmans filmer (som vi delar en gemensam passion för), hennes smått bittra utbrott om i princip allt och hennes enorma kunskap om litteratur, film och om världen.
Om ni någon gång är ute och reser i södra Sverige så kom och bo där. Det är vackert, lugnt och man får en jättemysig frukost. Men mest av allt kan man få lyssna på en av världens mest intressanta människor, min mormor.